Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll

Bollhav och discokulor

frida
Omtumlaren är en verksamhet som människor med svåra funktionsnedsättningar besöker för att få upplevelser och sinnesintryck. Här jobbar Frida som är socionom.

Till Omtumlaren kommer personer som ofta har svårt att kommunicera med omvärlden. Vissa kan inte prata. Då får personalen tolka skrik, skratt eller andra signaler för att förstå vad de vill.

– Andra kan inte röra sig över huvud taget, de kommunicerar genom ögonrörelser. En blick eller blinkning kan betyda ja eller nej. Det är sådant jag lärt mig att tolka. Varje person har sitt eget sätt att uttrycka sig på. Det är viktigt att se personen, inte funktionshindret. Att försöka tolka vad det är som gör dem glada. Oavsett förmåga. Ofta är det flera i personalteamet som hjälps åt att tolka, berättar Frida.

På Omtumlaren arbetar man efter den så kallade Snoezelen-metodiken som går ut på att besökarna ska få uppleva både intryck genom synen, hörseln, känseln och alla andra sinnen. Ett av rummen är inrett i vitt och där hänger en glittrande discokula i taket. I rummet bredvid finns ett bollhav med lampor som växlar i olika färger. I ett tredje rum hörs djungelljud och palmer är målade på väggen.

Ibland anordnas rullstolsdans i det stora rummet. Personalen kör då runt med rullstolarna och snurrar dem i takt med musiken.

Modern teknik används mer och mer, till exempel läsplattor med appar som simulerar vatten eller spelar musik. Plattorna har fördelen att även de som har svårt med finmotoriken kan använda dem.

Dokumentation av hur besökarna mår och vad de vill göra med sin tid på Omtumlaren är viktig del i Fridas arbete.

– Det kan låta tråkigt, men det är viktigt för att hålla koll på att våra besökare får det som gör att just de mår bra. Jag gillar verkligen mitt jobb. Vissa besökare har varit här i 15 år, men minsta lilla förändring är en stor glädje att se. Ett exempel på det är en man som sedan 1 1/2 år haft en aktivitet som kallas ”Hörsel”. Aktiviteten innebär att vi rullar en ljudboll mellan varandra. Till en början ville han inte vara med i aktiviteten utan gick runt i rummet för sig själv. Så småningom satte han sig vid  bordet och idag, ett år senare, sitter han med de andra runt bordet och rullar ljudbollen till de andra med ett leende på läpparna.

Text och foto: David Väcklén